Svensk stenindustri

Sveriges Stenindustriförbund, Sten, är stenindustrins branschorganisation. Medlemmarna är företag i alla led, från brytning till försäljning och montering av naturstensprodukter. Även konsulter och leverantörer kan vara medlemmar. Den gemensamma nämnaren är materialet natursten.

Naturstenslogotypen visar att det är ”En produkt tillverkad av natursten tagen som ett helt stycke från ett helt block ur berggrunden.” Sten:s medlemmar använder symbolen ”Natursten” som garanterar äkthet och kompetens.
Symbolen har skapats inom den europeiska paraplyorganisationen EUROROC, och finns spridd över hela Europa. Endast medlemmar i branschorganisationen får använda den.

Sveriges Stenindustriförbund bildades år 1938 och är en sammanslutning av företag inom naturstensbranschen. Förbundet bedriver bland annat forskning och information om lämplig användning av natursten. Syftet är…

1. att främja en rationell utveckling av svensk stenindustri.
2. att verka för yrkets höjande i tekniskt och affärsmässigt avseende.
3. att motverka osund konkurrens.
4. att verka för att god affärsetik som upprätthålls av medlemmarna.

Medlemmarna representerar hela kedjan, från brytning via förädling till montering. Här ingår också importörer av sten och leverantörer av utrustning till branschen.
Bland produkterna kan nämnas byggnadssten för användning inomhus till trappor, golv, inredningar, etc eller för användning utomhus till exempelvis fasadbeklädnader. Andra produkter är sten till utemiljö för markbeläggningar, trappor, murar etc. Natursten till gravvårdar och skulpturer är ytterligare produktområden inom branschen.
En viktig del i Sveriges Stenindustriförbunds verksamhet är information om natursten och dess ändamålsenliga användning. Kanaler för sådan information är bland annat hemsidan, tidningen STEN och Stenhandboken.

Från mitten av 1800-talet och fram till slutet av 1920-talet blomstrade Sveriges stenindustri. Då var yrket stenhuggare ett av de vanligaste i södra Sverige. Det var främst granit som bröts och det absoluta centret för produktionen var Bohuslän. Härifrån fraktades den uppskattade graniten ut till stora byggnadsprojekt i Sverige och Europa. Det var tack vare nya teknologier som den hårda graniten nu kunde brytas – tidigare hade främst kalksten och sandsten använts som byggnadsmaterial, vilka båda är mjukare och mindre stabila bergarter. I samband med den stora börskraschen 1929 och därpå följande finanskrisen tvingades stenindustrin avskeda många anställda. Dessutom automatiserades industrierna mer och mer och det manuella arbetet en stenhuggare utförde fick mindre och mindre efterfrågan.

Idag börjar den traditionella stenindustrin väckas till liv igen. Arbetet som stenhuggare upplever en renässans när medborgare, framför allt i industriländerna, strävar mot naturligare levnadssätt, genom kretslopp inom produktionen som ligger närmare individen och arbetssätt som låter hantverk ta den tid det kräver. Till exempel är det många som inte vill ha maskinellt tillverkade gravstenar längre, utan vänder sig till stenhuggerier för att få en individuellt gestaltad minnessten. Det här motverkar den rörelse, där sedan ett antal decennier tillbaka all granit importeras från Kina. Påhejare av den nya utvecklingen, som vill få stenindustrin på fötter igen framhåller att granit från Sverige är det miljövänliga alternativet, och dessutom med överlägsen kvalitet.