Här förvaltas en tusenårig tradition

I Gillberga stenbrott på nordvästra Öland bryter Naturstenskompaniet kalksten. Företaget ingår i Naturstenskompaniet International AB som är Sveriges största företagsgrupp specialiserad på naturstensprodukter.

De stora högarna med reststen som ligger längs med den öländska ”Stenkusten” vittnar om att detta är en plats där människor brutit sten under tusentals år. De män som i dag jobbar i brottet har vindpinade ansikten och ögon som speglar de gråa skyarna och det mörkblå havet. Om sommaren omges deras arbetsplats av skrikande sjöfåglar och sprakande blåeld, men om vintern hörs mest den piskande vinden och vågorna som rasar in.

– Vi jobbar alltid ute och visst är det bistert vissa dagar, men det finns ju bra kläder, säger Nils-Erik Nilsson som arbetat i brottet i drygt 40 år.

Arbetet pågår året runt med undantag för de semesterveckor då ön översvämmas av turister. Även de dagar då regnet öser ner som värst försöker de i stället ägna sig åt reparationer.

– För allt blir svårare när hålen fylls alltför snabbt av vatten, då tar även utrustningen mer stryk. Frosten däremot är inget problem, ibland gör den till och med jobbet åt oss.

Det tar tid att förstå sig på sten

Nils-Erik började arbeta på stenbrottet redan 1983 och fick då lära sig jobbet genom att lyssna till de äldre som arbetade i brottet.

– På den tiden fanns det inte så mycket att välja på om man ville bo kvar och jobba på ön och det var mer som gjordes med mankraft, vilket innebar att det var fler som jobbade här då, säger han.

Nils- Erik förklarar att när man bryter sten är det viktigt att alltid tänka noga efter och inte hasta på. Annars kan det bli både farligt och olönsamt.

– Berget ligger som ett lagt pussel och det är vårt jobb att försöka plocka isär bitarna med så lite skador på dem som möjligt. Då krävs det finess, man kan inte ta berget med våld om man vill ha bitarna så stora och fina som möjligt.

Under hans år i brottet har det hänt att arbetare skadat sig och han har en djup respekt för stenen.

– Om man inte tänker sig för kan kalksten vara ett farligt material och den kan gå sönder precis vart som helst. I de lägena måste du rädda dig själv först.

Verktygen som används i stenbrottet

Arbetsdagarna i stenbrottet är tio timmar långa och vissa dagar kan de utföra upp till tre sprängningar per dag. Andra dagar kanske de inte spränger alls utan arbetar med andra och ännu äldre tekniker.

– Vi använder borrmaskinen för att borra hålen där vi stoppar i sprängpatronerna, eller så arbetar vi med kilar som vi slår i med släggan. I många lägen är kilen och släggan det enda som fungerar och då går det inte med något annat.

Att arbeta med ett material som är så hållbart känns ibland svindlande och även om Nils-Erik inte tänker på det särskilt ofta så händer det att han lägger märke till ett golv av ölandssten.

– Det är klart att när jag går på golvet i Arlanda kan jag inte låta bli att tänka på att det är gjort av den sten som var det första lasset som jag var med och lastade ut, säger han.

För honom är det självklart att han ska jobba kvar i brottet till dess att han går i pension och nu har han även börjat lära upp sin son Nils-Johan för att han ska kunna ta över jobbet en dag.

– Det vi har här ute är ju friheten och att vi får sköta vårt jobb själva utan att någon annan står där och pekar, det tycker jag är värt mycket säger Nils-Johan Nilsson.

Kalkstenen bearbetas i Sandvik

När blocket brutits loss från berget och med hjälp av kilar eller hydraulkraft delats upp i en hanterbar storlek på ca 1,5 ton läggs de i högar och körs sedan med lastbil de fem kilometrarna till Naturstenskompaniets stenfabrik i Sandvik.

– Här förvarar vi dem sedan tills det är dags att göra något av dem. Beroende på efterfrågan kan vissa stenar bli liggande länge, säger Magnus Wilhelmsson som är platschef på Naturstenskompaniets Ölandsavdelning.

Nästa steg är att blocken tas in i såghuset och sågas upp med hjälp av två ramsågar som är bestyckade med 80 blad i varje maskin. Bladen är beklädda med små diamanter för att de ska vara hårda nog att såga genom stenen. Inte minst den unika Horsen har bra skärpande egenskaper. Men bladen slits ändå ut och byts ungefär en gång om året.

– I ramsågarna sågar vi framförallt golvplattor. De ska vara 12mm tjocka i privatbostäder och 20mm i offentliga miljöer. När vi ska såga upp annat använder vi oss av en stor klingsåg med 3,5 m klinga.

Nästa steg är att skivorna sågas upp i det som kallas för sjuklingan för att få rätt breddmått, oftast mellan 300-400mm. Därefter ska de slipas.

– I vår slipline har vi sex olika huvuden som vi kör med olika slipgrad beroende på vilken struktur den färdiga produkten ska ha.

De gör även en del specialarbeten som kräver särskilda mått eller behandling och ibland krävs det att de hugger något för hand.

– Om det är en diskho vi gör så kan vi sedan även sätta på förstärkning under och slipa alla kanter, säger Magnus Wilhelmsson.

Totalt produceras här ca 25 000 kvadratmeter golv/år. Och ytterligare 7-8000 kvadratmeter av sten till annat. Försäljning sker främst till Sverige, men det finns en viss export till Tyskland, Danmark och Norge.

– Våra försäljningsmängder ligger ganska stabilt även om de har ökat något de senaste åren.

Dels tror jag att det beror på att de färgerna vi har i stenen är mer populära igen och att svensk sten ses som ett hållbart alternativ.

Vad gör stenen till ett exklusivt materialval?

Att svensk sten är ett exklusivt material har flera orsaker. Dels är själva produktionen relativt dyr och det krävs stora och dyra maskiner och en väldigt speciell kompetens hos de som bryter stenen. Dessutom krävs det särskilda tillstånd från länsstyrelsen och bankgarantier för att visa att företaget kan återställa miljön efteråt. Dessutom råder ett stort svinn i hela kedjan. Först är det bara vissa delar av stenen som bryts som håller tillräckligt bra kvalité för att användas till plattor.

– Av ett stenblock på 1-1,5 ton är det bara drygt 10 % som kan användas i den slutgiltiga produkten, säger Magnus Wilhelmsson.

Men även restmaterialet mals ner till grus och säljs som fyllnadsmaterial.

– Trots det stora svinnet är det inget som slängs.

Hållbarheten står i fokus för framtiden

Naturstenskompaniet vet att deras svenska stenprodukter knappast kan tävla med cement eller utländska keramikplattor i pris. Däremot står sig den svenska stenen väl mot andra jämförbara material vid en hållbarhetsanalys.

– Vi har betydligt mindre koldioxidutsläpp och vi arbetar hela tiden för att minska dessa ytterligare. Våra lokaler värms inte längre upp av en oljepanna utan av luftvärmepumpar och vi ser över möjligheten att ha en egen solcellspark, säger Magnus Wilhelmsson.

Helsvensk natursten ger betydligt mindre koldioxidutsläpp

Enligt företagets egna beräkningar är koldioxidutsläppet för produktionen av en stenplatta en bråkdel av det som krävs för att tillverka en cementplatta. Dessutom beräknas den hålla betydligt längre och för mycket mer slitage. Importerad klinker har ett klimatavtryck som är nästan tre gånger högre än helsvensk natursten. Skillnaden blir ännu större då det rör sig om större ytor. En gågata med betong har enligt Naturstenskompaniets beräkningar 77 000 kg högre CO2-utsläpp än samma gågata belagd med helsvensk natursten.